lifeatlpcuwc.blogg.se

Mina första månader på Li Po Chun United World College har varit de mest spännande och bland de mest utmanande i mitt liv. 

 

Konstigt nog kommer jag ihåg att det kändes naturligt att lämna Göteborgs flygplats och att det till och med kändes naturligt att landa i Hong Kong. Även om det inte borde kännas särskilt naturligt. Det var inte förrän någon dag senare som jag insåg att jag var på andra sidan Jorden, utan någon jag kände. Att flytta hemifrån var inte lätt. Förut har jag alltid haft stöd hemifrån, och när den hjälpen inte fanns tillgänglig längre och jag istället behövde fixa allting själv plus att jag befann mig i en helt annan miljö var utmanande. Som tur var tog det bara någon vecka innan det kändes som att jag hare varit där hur länge som helst. Alla elever var väldigt välkomnande, öppna och hjälpsamma.

 

Jag har inte skrivit mycket om det akademiska på bloggen, mest för att det inte är särskilt underhållande att varken skriva eller läsa om det - så jag tänkte att det var dags nu. Att komma in i engelskan verbalt gick snabbt, men att läsa och skriva uppsatser på engelska tog längre tid. När jag tänker tillbaka på början av terminen inser jag hur mycket jag har utvecklats. Jag kommer ihåg hur lång tid det tog för mig att läsa en text eller att skriva en uppsats då, och hur mycket snabbare jag är nu - utan att jag egentligen har märkt utvecklingen. Jag tror att jag inte märkte utvecklingen för att det efter några veckor blev så mycket att göra, så jag hann inte tänka på det. Tid är en bristvara. För det är inte bara läxor och skolarbete som ska hinnas med under en vecka, det är aktiviteter och andra extra event också - både helger och vardagar. I och med att vi bor på skolan är den alltid närvarande. Det är något jag älskar, för jag är hela tiden involverad, men det är också något man måste få en paus från ibland för att helt kunna slappna av, så det ska blir skönt att komma hem och koppla ifrån skolan ett litet tag. Men jag är säker på att jag kommer sakna det efter bara några dagar hemma.

 

Samma sak med att få vara ensam. På en internatskola är man alltid omgiven av människor, och i och med att jag är en social person är det någonting jag tycker väldigt mycket om, men även detta behöver man en paus ifrån ibland.

 

Så det har varit jätteskönt att få vara hemma och att träffa min familj som jag saknat extremt mycket. Det kändes mycket mer naturligt att komma hem än vad jag trodde att det skulle kännas, och att komma in i mina gamla rutiner gick snabbt. På lovet har jag läxor att göra, men det har funnits tid till vila också.

 

I och med att det var stressigt i skolan innan jul och att jag därför inte hade tid med att skriva ett inlägg om julen på LPC, så gör jag det nu. Jag och de andra skandinaverna skickade ut ett massmejl om advent när det närmade sig, och på söndagen den första advent bakade vi kakor och samlades i samlingsrummet när mörkret fallit. Det var kul att så många kom, och vi åt, tände ljuset och sjöng julsånger tillsammans. En annan dag för att öka julkänslan gjorde vi egen risgrynsgröt till middag och åt tillsammans, och den 13e december bakade vi ”lussekatter” - som blev lite misslyckade då vi inte hade någon saffran. Det är kul att få dela med sig av sina egna traditioner, och att få ta del av andra under högtider som alla firar olika.